Jag vill börja med att gratulera Jonas Sjöstedt (v) till det nya uppdraget som partiordförande för vänsterpartiet. Men första frågan blir då, vad är det för ett parti han skall ta över? Är det fortfarande ett hårdfört parti med en kärna av före detta kommunister? Enligt Lars Ohly så skulle partiet häromdagen kvarstå på alla sätt i detta vänstra ringhörn i alla frågor. Det som gjorde att så många vänsterpartister gick ur partiet eller blev utkastade, inte minst från vårt område här i Bohuslän. Eller går man mer inn för Gudrun Schymans modell av vänsterpopulism. Man lovar allt till alla bara det ger pluspoäng i opinionen. I vilket fall som helst så har partikongressen kört över partiledningen och bestämt att man skall arbeta för 6 timmars arbetsdag. Om detta skulle få majoritet i riksdagen så skulle detta få enorma konsekvenser på många sätt. Det skulle bli mindre pengar i hela samhällssystemet, och Sverige skulle få sämre konkurrenskraft jämfört med andra länder. Det skulle bli lägre löner, mindre skatteintäkter till kommuner, landsting och stat. Men det skulle också bli mindre pengar till alla system som är beroende av arbetande timmar bland annat pensioner. Kan Jonas Sjöstedt (v) nämna ett enda land i världen som infört 6 timmars arbetsdag med bibehållen välfärd för befolkningen? Lars-Arne Staxäng (m) riksdagsledamot Bohuslän (Saxat ur Fria Ord, STNB 24 januari 2012
av: Sten Brodén 2012-02-01 Kommentera denna artikel

Moderaternas partisekreterare fru Arkelsten fick nyligen ta time-out efter sitt bastanta klavertramp när hon genom historieförfalskning bland annat hävdade att högern låg bakom allmän och lika rösträtt. I verkligheten var det ju tvärtom. Högern var emot rösträtten och har bekämpat varje arbetstidsförkortning under de senaste 100 åren. Naturligtvis är nutidens höger i moderat skepnad motståndare till att införa sextimmarsdagen, allt annat hade ju varit en sensation. Den moderatledda svenska alliansregeringen är ansvarig för en rekordhög arbetslöshet på 8 procent, ungdomsarbetslösheten uppgår till 20 procent. Jobbskatteavdragen skulle få fler i arbete. Den politiken har havererat. De tusentals ungdomar som saknar arbete skulle bli glada för sex timmars arbetsdag, herr Staxäng! Jonas Sjöstedt och vänsterpartiet vill stegvis sänka arbetstiden till sextimmarsdag. Arbetstakten och produktiviteten, eller med andra ord - utsugningen av arbetskraften - har höjts avsevärt på senare år. Folk orkar inte jobba till pensionen. En sänkt arbetstid innebär att fler kan dela på jobben och att fler kan orka jobba fram till pensionen. Dessutom får alla högre välfärd genom att få möjligheten att leva ett rikare liv utanför arbetet, till exempel tillsammans med familjen. Fler får möjligheter att förverkliga sina drömmar. Jag gissar, herr Staxäng, att du och dengamla högern gärna skulle återgå till 48 timmars arbetsvecka med jobb på lördagar och kanske avskaffa en eller annan helgdag. Tror du det skulle skapa mera pengar i samhällssystemet? Nej, vad vi behöver är att använda den ökade produktiviteten till att dela på jobben så att fler kan njuta därav så att vi alla får ett rikare liv med både arbete och fritid. Sten Brodén (v) Saxat ur Fria ord, STNB 26 januari 2012
av: Sten Brodén 2012-02-01 Kommentera denna artikel

I sitt resonemang kring sextimmars arbetsdag utgår Brodén (v) ifrån att det finns ett statiskt antal arbetstillfällen. Det var mycket som sades skulle fungera i teorin i kommunistiska samhällssystem runt om i världen, men som sen i praktiken visade sig inte fungera alls. Brodén (v) följer traditionsenligt samma spår, det finns nämligen inte ett visst antal människor och ett visst antal arbetstillfällen i Sverige - det förändras hela tiden. I detta sammanhang spelar politiken en viktig roll - med goda förutsättningar för nya och växande företag så skapas nya arbetstillfällen och innovationer. Motsatt läge leder till neddragningar och recession. Sextimmars arbetsdag skulle vara förödande för samhällsekonomin.Hur är det tänkt att svenska företag ska konkurrera internationellt med produkter till högre kostnader men med mindre antal arbetade timmar? Följden skulle bli nedskärningar, arbetslöshet och minskade skatteintäkter. Det gagnar varken människor, företag eller välfärden. I stället måste vi se till att alla som vill jobba ska kunna jobba. Och det ska inte vara upp till politiker att bestämma arbetstid, det bör arbetsmarknadens parter och individen göra. med en åldrande befolkning måste vi sträva efter att fler jobbar, med det kommer mer skatteintäkter, och desto starkare välfärd. Lars-Arne Staxäng (m) riksdagsledamot Bohuslän Saxat ur Fria ord, STNB 28 januari 2012
av: Sten Brodén 2012-02-01 Kommentera denna artikel

Herr Staxängs vision om framtiden är att alla ska jobba mera och att pensionsåldern ska höjas. På så vis kan den ekonomiska tillväxten höjas och välfärden i form av konsumtion fortsätta att öka. Dagens verklighet är en annan. Ungdomsarbetslösheten är hög och stigande. I Sverige är den cirka 20 procent och i Spanien är den nästan 50 procent. Vi riskerar att få en generation som aldrig kommer in på arbetsmarknaden överhuvudtaget. Det är lätt att säga att folk ska arbeta längre eller att höja pensionsåldern. Det kan gälla högavlönade läkare, tjänstemän, ingenjörer, konsulter, riskkapitalister och byråkrater som njuter av den höga välfärden. Men det gäller inte dem som bär denna tunga börda på sina axlar, lågavlönade kvinnor med tunga lyft i äldreomsorgen eller folk ute i industrin. Som ett exempel kan jag ta min egen arbetsplats Posten. Under det dryga kvartssekel jag har jobbat där har endast en handfull brevbärare klarat av att jobba heltid fram till pensionen, många har tvingats sluta med arbetsskador. Nu har distrikten blivit betydligt större och knappast någon av mina yngre arbetskamrater kommer att stanna till pensionen. Vänsterpartiet vill att kortare arbetstid ska införas stegvis och givetvis börja med dem som har de tyngsta jbben. I herr Staxängs idealsamhälle stavas välfärd enbart i ekonomiska termer. Ett samhälle styrt av marknadskrafter kräver ständig ekonomisk tillväxt. Det fungerar så länge marknaderna ökar men det finns en yttre gräns. Marknaden tar slut med vårt gemensamma jordklot! Vi konsumerar redan idag mera, globalt sett, än vad ett jordklot kan tåla. Vi kan fortfarande omfördela konsumtionen genom att ta från de rikaste och ge till de fattigaste på jorden men fortfarande gäller det att vi måste sänka den gemensamma konsumtionen för att överleva på detta vårt enda kända jordklot. Med ständigt ökad tillväxt får vi ökad miljöförstöring och smältande havsisar. Herr Staxäng och hans allians väljer att blunda för dagens stora frågor och söker gamla lösningar på moderna problem, en i sannaste mening reaktionär politik. En sänkt arbetstid gör att vi gemensamt kan njuta av ökad produktivitet och dela på jobben. Vi kan få en ökad välfärd bortom höjd konsumtion och se till så att vi kan leva bra på ett jordklot. Sten Brodén (v) Saxat ur Fria ord, STNB 31 januari 2012
av: Sten Brodén 2012-02-01 Kommentera denna artikel